RX-1
Jag kommer ihåg lanseringen av Yamaha RX-1 när det begav sig 2002. I vanliga fall så får vi oftast se en stor nyhet på SnowShooten i USA tillsammans med världs-snöskoterpressen men just detta år satt vi i källaren på det upp- och nedsänkbara poolgolvet i källaren/baren på Walles Fjällhotell i Bruksvallarna. Snöskoterjournalister från Sverige, Norge och Finland satt där förväntansfulla och spända. Vi hade inte en aning om vad som komma skulle då Yamaha som vanligt hade gjort ett bra jobb då det gäller att hålla tyst om en av de största nyheterna som någonsin presenterats i snöskotervärlden. Ett gäng spända Yamahamänniskor stod och log lite sådär spännande och en stor trälåda drog till sig allas blickar. Lyset släcktes, rökmaskinen drogs igång, Zacke på Yamaha hoppade upp och ner av förväntan så att den där tofsen som stod rätt upp på bakhuvudet guppade i takt med låten 2001 Space Odyssey temat som dånade i högtalarna. Zacke drog i snöret så hårt att tofsen återigen guppade samtidigt som de fyra väggarna på trälådan föll i exakt samma sekund som ett par lysen tändes och en motor startade. Jag ryser fortfarande av presentationen och känslan av ljudet som kom ut ur ljuddämparen. Eller vrålet rättare sagt. Alla tappade hakan av ljudet, röken musiken och Zackes tofs som taktfast guppade på bakhuvudet. Fyrtakt, vad i helvette. 
Där och då insåg vi att detta var någonting nytt och att det var fränt. Att det skulle vara början på slutet för Yamahas snöskoterdivision hade vi inte en aning om eftersom man samtidigt troligen redan då tagit beslutet att skrota tvåtaktsmotorn. Efter teknisk genomgång och körning insåg vi att den var ganska frän, men tung och egentligen inte lika snabb som vi trodde den skulle vara. Det hette ju att den fått motorn från Yamaha R1 och så vidare vilket egentligen inte riktigt stämde, men ändå. RX-1 var först ut som högprestandafyrtaktare och tärningen var kastad. 
Så här i efterhand var RX-1 inte någon favorit och jag tycker att det är sällan man ser någon idag eftersom den inte föll folk i smaken. Körställningen och vikten gjorde den lite otymplig och jag glömmer aldrig provkörningen av den lite längre Warriormodellen i Lofsdalen då vi körde fast i alla nedförsbackar, uppförsbackar, planmark och på leden. En riktigt värdelös modell som inte alls höll vad den lovade som hybridmodell då lössnöegenskaperna var minst sagt begränsade. Modellen avskrevs av de flesta och visst uppdaterades den lite till 2005 men det var inte förrän 2006 som man hittade rätt då efterföljaren Yamaha Apex såg dagens ljus. 

Yamaha Apex! En hel ny modell, eller?
Om det någon gång ska utses ”den mest förbättrade snöskotern någonsin” så måste Yamaha Apex få den utmärkelsen. Många, definitivt majoriteten av Yamahahandlarna, ansåg att detta var en helt ny skoter vilket inte är helt sant. I grunden är det faktiskt frågan om en uppdaterad RX1 men med helt nya egenskaper. Motorn fick EFI och en betydligt trevligare karaktär och körställning samt utseendet var helt nytt. Frågan är faktiskt hur så pass måttliga förändringar ledde till en fullständigt ny körupplevelse och förklaringen kan bara vara att utvecklingen från RX1 till Apex skedde av och med personer som kunde köra snöskoter. Den försa generationen 2006-2010 hade en del märkliga boggilösningar där singel-dämpar varianten är lite omstridd men älskad av en del. Singel-dämparen fanns i en exklusiv elektriskt justerbar Öhlins version samt med en enklare KYB med justering via ett vred, bägge  Mattlängder mellan 121” till 136” fanns att få för led-bruk och alla ägare var nöjd över hur lätt deras nya 4-cyl Yamaha var. Nu vägde den obetydligt mindre än föregångaren men då den kändes att väga minst 50kg mindre så var det detta som man pratade om. Till 2011 kom den sista 4cyl 4T någonsin när Apex EPS kom. Den elektiska servostyrningen fanns för första gången i en snöskoter och motorn samt designen blev förfinade. I mitt tycke var det 144” mattan med sin kanonfina boggi i den nya XTX som fulländade Yamaha Apex. Med servo och 144” matta fick man den perfekta balansen för led samt lättare lössnö, en skoter man kan äga resten av livet! 2018 kom sista årsmodellen och nu var sagan slut. Troligtvis hade Yamaha redan då bestämt sig för att lämna skoterbranschen som så många tillverkare gjort tidigare.

Några ord från Affe
Nu kommer vi till den i Sverige lite ovanliga varianten med 162” matta, Yamaha Apex Mtn.
Detta är den skoter som gav Yamaha värsting-status i Nordamerikas lössnöområden men då utrustad med eftermarknadsturbo. Även utan turbo var den väl ansedd vilket man inte kunde anklaga föregångare RX1 Mtn för. Detta är om möjlig en ännu mer förbättrad 4-cyl Yamaha än den korta varianten med egenskaper som gör att den på alla sätt känns som en helt ny skoter trots sitt ursprung. På många ställen i USA och Kanada är det denna variant som avses när man säger ”Apex” och inte de korta. Men även om den är väl ansedd på andra sidan Atlanten är det många som ogillar den här hemma. Inte ens redax på SnowRider är överens då Alf Sundström ser detta som den enda lössnömaskin som Yamaha har byggt medans Björn Friström anser det vara en förlängd ledmaskin lämplig enbart för tjocka gubbar. Tveklöst är dock att den är stadig och driftsäker. Den kan köras med +300 turbohästar i hur många år som helst och konsumerar ytterst lite rem. Bensin vill den ha men det kan det vara värt!
 
Några ord från Björne
Det pratas än om jesu födelse och jag vet att det finns en stor skara lärjungar som tycker att snöskotrarnas messias föddes 2006 då Yamaha Apex såg dagens ljus. Själv är jag ateist men kan faktiskt göra ett undantag i detta fall och följa skaran av dyrkare eftersom här finns det något att hylla. Yamaha Apex är faktiskt enligt min mening en av de bättre fyrtaktsmaskiner som tillverkats. Det är inte speciellt mycket som en RX-1 och en Apex har gemensamt  då Yamahas tekniker har varit och dragit och ändrat det mesta även om de rent visuellt påminner om varandra. Personligen gillar jag bara ledmaskinen men jag vet att det finns en skara av riktiga Apex-hardcoreägare som verkligen älskar MT-X modellen som ska köras i djupsnön. Såklart då med eftermonterad Turbo. Just det där med turbokonvertering har varit synonymt med Apex då den har insprutning (RX-1 hade förgasare) och denna kombo var någonting utöver det vanliga då 300 hästar får denna modell att mest sagt flyga lågt. Jag har haft flertalet Apex av kortare modell både med och utan turbo och den bästa jag haft var en XTX (lite längre än den kortaste RTX) från 2012 då denna hade servo (EPS) vilket egentligen inte behövs, men när den har det så blir den ännu bättre. Såklart stoppade vi en turbo på den från MCX och så fick den ett helt gäng med genomgående dubb vilket gjorde den redan snabba ledracern till någonting helt fantastiskt. 290 hästar och dubb är en bra kombo om jag får uttrycka mig milt. Genom åren har jag haft strax under tio stycken Apex och oavsett om de har haft turbo eller lämnats original har jag alltid älskat dom som en snabb supertourer för leden. Se den som en Hayabusa som tar dig snabbt från A till B. Den krånglar aldrig, den går aldrig sönder och har du stoppat en turbo på den så kan den på sin höjd spränga en rem ibland. 2018 var sista året det gick att köpa en Apex, i alla fall i USA. Jag har inte riktigt koll på när sista året var i Sweden. Såklart ska alla Apexar in i Björnes Hall of fame, oavsett utförande. Det är ju bara du som vet vilken modell som just du gillar. Ledmodellerna är för alla, Hybriderna som är mellanlanda ska ses som en ledmaskin och de längre lössnömodellerna ska överladdas och älskas på sitt sätt av en speciell ägare som vet vad han ger sig in på. En Apex är tung, men på något sätt spelar den mindre roll då den också är förvånansvärt smidig och fin på alla sätt. Från 2006 och framåt så finns det massor av utföranden av denna modell i form av längder, stötdämparutrustnng, jubileumsmodeller och färger. Jag kan egentligen inte komma på en enda nackdel eller brist på en Apex samtidigt som jag vet att den är tyngre än den genomsnittliga snöskotern. Kör inte fast, skaffa ett tippbart släp eller köp en ramp. 
Ska du hitta en förvånansvärt billig snöskotermodell som också är bekväm, snabb, krångelfri, fantastisk, tung, underbar och magisk, köp en Apex och kom över till den rätta sidan. Vi förutspår att Yamaha Apex står på tur att dra iväg i pris så det gäller att förse sig med en innan det är för sent.

Som av en händelse är en av mina privata Apexar till salu. Fin som bara den 2009 års modell och har gått 200 mil. Vill ha 55-tusen för den. Kom å köp, maila mig på bjorn@snowrider.se